Ett pass med en smak av blod
Var äntligen ute på vinterns första skidpass, ett pass som självklart gav mig insikten att jag borde ha kört mer rullskidor i höstas. Skidmusklerna blev trötta väldigt snabbt, speciellt då min teknik inte är den bästa utan jag går mer på kraft, vilket är svårt när man inte har några muskler som kan generera kraft.
Hur som helst så efter ca 2 lugna kilometer bestämde jag mig för att försöka åka ikapp bror min som fått en lucka på någon 100 meter. I en härlig frenesi börja jag staka och tryckte på som en galning med diagonalen i uppförsbackarna. Men knappt hade jag börjat min ursinniga kapplöpning fören en konstig smak uppkom i munnen på mig jag spottade, och lika förvånad som en 13årig tjej som för första gången upptäcker att hon har blod i trosan, lika förvånad blev jag att det var blod som fans i mitt saliv. Panikslagen väntade jag in min far, som var en bit efter i spåret, han kunde konstatera att jag inte blödde i munnen utan att det var min näsa som hade lagt av och det var där ifrån blodet rann. Passet fortsattes men dock utan jakten på att försöka hämta in bror min, han fick den segern denna gången.
Dagen efter stod jag i samma skidspår igen och nog ballade näsan ut och blodet strömmade ut även denna gången. Fast nu lät jag det vara och körde igenom passet i okej fart.
Slutsats: Min näsa vill inte vara ute när det är under 15 minusgrader.
