Gästbloggande av Johan W
Mattila Ski Marathon:
1 min kvar till start, jag står i startledet tillsammans med 600 pers. Jag har ställt mig i start ställning och ska fälla ner solglasögonen då de plötsligt går sönder i fästet. Min första tanke är att skita i dem och lägga dem på backen då den snåla sidan av mig snabbt svarar är du dum i hövet? de kosta 500 spänn! Jag lyckas ändå med lite lätt panik fiffla på dem på huvet. Jag ser inte alls lika frän ut och i all stress lyckas jag också på nått sätt starta intervall pipet på klockan.
Starten går och eftersom jag kör med intervall pipet på så blir jag lite extra taggad, jag får en kanon start och flyger fram genom fältet. 500 m senare har jag uppnått maxpuls, jävlar vad gött nu är jag igång tänker jag och börjar köra som fan i första backen. De första 5 km uppför lyckas jag skrapa ihop till ett dussin irriterande blickar eftersom jag hade intervall pipet på men jag mötte blickarna med ett leende och höjde därmed min respekt i ledet.
Väl uppe på myrarna så stundar den första riktiga utförsbacken, jag går instinktivt ner i fart ställning och glider ikapp en gubbe framför mig. Gubben som var av den sega sorten ställer sig helt plötsligt upp raklång i kurvan i backen, Jag inser snabbt att jag måste byta spår för att inte köra in i hans röv. Eftersom jag stått och gnuggat in glid i skidorna i en veckas tid så uppskattar jag farten i kurvan till ca 120 km/h vilket inte gjorde undanmanövern så enkel. Min otroligt starka stabilitet på skidor räckte tyvärr inte till, vilket resulterade i ett huvud i snödrivan. Efter några fula ord är jag uppe på benen igen och ser att klungan försvinner bakom träna. Jag konstaterar sedan snabbt att jag har fått snö i skägget vilket jag blir väldigt glad över, snö i skägget är = en frän skidåkare. Jag får endast positiva tankar i huvudet och jagar snabbt ikapp en Norman som jag blev kompis med snabbt.
Första varvet går på typ 64 min, gött tänker jag! Nu blir det min favorit/älskling backe igen! Upp i nästan maxpuls igen med en envis norsk i ryggen. Uppe på myren igen börjar jag känna smärta i rygg och armar men rutinerad som jag är släpper jag fram norsken för att dra. Innan sista vätskan märker jag att norsken börjar bli trött så vid sista vätskan kollar jag bak och ser att Mia Gyllenberg (bäst i dam klassen fyra år i rad) närmar sig som en lemur, jag får panik och gör ett super ryck efter sista vätskan, norsken stumnar och jag blir ensam.
Mia ser att jag är framför och fortsätter att köra som en galen lemur. Efter att ha satt staven på skidan och ramlat i slutet på den långa backen ner så är Mia nästan ikapp. BEHOLL lugnet Johan! Upp igen och staka som en genmanipulerad galning. De sista kilometrarna är min enda tanke: inge tjej däng idag, inge tjej däng idag! Sista baken: Yes nu är jag säker tänker jag och tar ut de sista krafterna och spottar lite blod på toppen för att sedan kunna glida i mål ett 10 tal sekunder före Mia!
Tiden blir 02:16:19
Placering 35
Jag är nu även TV kändis också efter att ha varit med i Värmlandsnytt, Jag är med efter 2:35 och har en sliten gammal Ulvsby tröja på mig. Jag pratar med den blåa norsken som ber om min autograf.
over and out
