thosetrainingdays

Som Wassberg i storm form flyger jag fram genom skogen. Det skulle nog bara vara Petter Northug som skulle kunna hänga med mig när jag drar upp en kort sprint spurt. Mindre än en vecka kvar till Vasaloppet och jag är i värsta form. BOOM låter det och jag passerar ljudvallen och vaknar upp ur min dröm. Jag är inte världens bästa skidåkare längre det var en önsketanke. Jag trycker av klockan och kollar, strax över 30 min på rundan det är okej men inte jättebra, en slut tid på vasan en bit under 6h. Det får duga för idag tänker jag och åker mot bilen.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag äntligen fått en plats i Vasaloppet, och första steget mot en svenskklassiker är på väg att bli taget. Nu uppstår dock nästa problem hur ska jag komma upp till sälen och hur ska jag komma där ifrån? Vart ska jag bo? Hur ska jag lägga upp veckan fram tills dess. Ja frågorna är många och dom självklara svaren är få, men jag har en god känsla av att allt kommer lösa sig och jag kommer stå på söndag laddad till tusen och förväntansfull på dom 9milen jag har framför mig.

Efter att jag fått platsen i Vasaloppet så har en liten panik i att jag inte är i tillräckligt bra skidform funnit sig. Jag har faktiskt inte tränat så mycket skidor som jag tänkt i vinter, vilket jag bara har mig själv att skylla, så därför har jag kört en del skidor dom senaste dagarna för att kompensera.

I morse innan dagens pass satt jag och kollade på mitt liv som hellner, ett roligt program, i det avsnittet var det någon som höll på med biomekanik och han gav ”snygg” Erik lite tips, jag tog och dessa tips till mig och vist kändes det som tekniken gick lite bättre. GÖTT. Men trotts detta så känns det som sub 6 på vasan blir svårt.

En hand, en fot, en halva kroppen, huvudet och sedan resten av kroppen nu är allt med och allt har klaffat. Jag har precis köpt mig en start i Vasaloppet söndagen den 6 Mars 2011, och startskottet för den svenska klassikern jag ska utföra under 2011 är ett faktum. AS KUL tycker jag.

Något som inte är lika kul är att kolla in min träning på sistone. Det är ingen vacker syn då jag sitter och kollar i träningsdagboken, det har blivit många dagars icketränande och slappande. Mycket av det beror på att jag inte riktigt vart 100% fysiskt, kroppsligt och mentalt den senaste tiden. Men målet inför vasan på under 6timmar står kvar även om det blir tuffare att nå.

Ikväll är det återigen kylklampen det kommer att bli kallt, riktigt kallt. Jag ska göra allt som står i min makt att försöka bryta Jws seger svit, den killen behöver komma ner på jorden, men troligen så slutar det med att jag blir krossad och är flera minuter efter honom. Men skam den som ger sig.

Det är jag och Promoe.

Idag har jag varit ute och sprungit, sprungit långt och länge, 3 timmar blev det men jag sprang inte så snabbt så den totala distansen hamnade runt 30km. Det jag ville ha ut av träningspasset, förutom en hög stapel i träningsdagboken, var att jag ville se hur kroppen kändes efter så långtids löpning och jag kan säga så här några timmar efter passet avslutades att kroppen känns helt normalt. Klart att jag har lite träningsvärk i låren och att knäna är lite stela, men det ska det vara, jag trodde att det skulle vara mycket värre.

Egentligen hade jag inte tänkt vara ute i 3h utan någon stans mellan 2-2.30, men då det inte blev tråkigt att springa och kroppen kändes fräsch så körde jag på. Till stor del av att jag orkade berodde nog på att jag sprang och lyssnade på ljudboken tårtgeneralen av Filip och Fredrik, i och med det så kopplade jag bort de kroppsliga störningarna och koncentrerade mig på boken i stället.

Jag tror på det här med 3 timmars pass i lugnt tempo ska försöka att få in ett sådant pass i veckan fast inom olika grenar inte bara löpning utan skidor cykling och sånt med. Det är bra att flytta gränser och lära sig hur kroppen fungerar och känns under långa pass. Men imorgon blir det nog ingen träning

Tidigt på morgonen söndagen den 3 september året är 1967 och Sverige vaknar för första gången upp med högertrafik för bilar. Så här 44 år senare tycker jag det är dax för nästa extremt stora trafikomläggning nämligen att göra om ALLA cykel och gångvägar till högertrafik. För så som det är nu så råder det kaos på cykel/gångbanorna folk går hur dom vill, oftast mitt i vägen, eftersom man inte vet vilken sida man ska gå på. På vissa sträckor har dom satt upp dessa skyltar, det är bra tycker jag, eftersom då är det väldigt tydligt att man ska hålla till höger. Men detta är dock ingen garanti för att folket gör det.

På dom vägarna som det är skyltat höger trafik så brukar jag stenhårt hålla på det, så när jag möter en som då går mot mig på fel sida så blir det ett chickenrace utan dess like. Någon gång har det faktiskt blivit så att man har sprungit in i personen som gått på fel sida. Därför tycker jag att det är högtid att ändra på alla cykel/gångbanor till högertrafik.

Efter morgonens morgonjogg, på 55 minuter, då jag satt och åt frukost upptäckte jag att jag var på bild i tidningen alltid kul att synas, dock stod det inte så mycket om mig i artikeln mer än att jag hade blivit två på kylklampen. Men där emot JW som är bredvid mig på bilden höjs till skyarna som den mest lovande och värmlands stora hopp på herrsenior fronten. Men det är långt till säsong och det är då man ska vara bra, vilket jag tror JW kommer vara men jag ska vara bättre :).

Första Yeah till vädret asmycket solsken minusgrader och mycket snö. Det är vitt och gnister överallt när man vrider på huvudet, när det är så här blir det lätt att träna.

Andra Yeah, spåren vid tuggelite dom är så sjukt långa, flera mil, då är det lätt att köra långpass utan att man tröttnar. Det blir roligare att åka när man inte måste köra samma slinga hela tiden.

Tredje YEAH. Dagens träningspass, 3h skidor mycket åkning med Tobias Öström, även JW hakade på ett tag. Det blir roligt att träna när man inte måste ligga och mata själv.

Veckan har börjat bra och jag har fått några riktigt nyttiga pass i bena. I måndags var det ett återhämtningspass med blogg bekantingen JW. I tisdags så lyckades jag styra så att klubbträningen blev ett favoritpass nämligen testlopp på rudsslingan. En slinga som är ca 9.5km och man ska uppför en lång seg backe två gånger sedan blir det lite nedför och platt ett tag innan spurten som också är en långslutande backe. Det gäller att ligga i hela vägen och känna kroppen så man inte drar på sig för mycket syra i första backen och att man orkar växla steg där det blir platt.

Jag var lite sliten efter helgens skidlopp men kände att jag kom in i en bra tröskel fart så jag la mig i rygg på JW uppför första backen. Men då han är mycket starkare i uppförslöpning än mig så fick han en liten lucka. Luckan krympte dock något då jag satsade rätt rejält i det moddiga föret i utförslöpan, han hade kanske en 10meters ledning. Men när vi kom till backen en andra gång så exploderade han och flög upp, jag vågade inte gå med utan höll mitt tempo. I mitt tempo sprang också brormin och gubben Sixten, så när tröttheten börja sätta sig i kroppen så var det en bra morot att inte vika ner sig, för detta är inga som jag vill ta stryk av. Men sista kilometern var det lite isigare och min bror som sprang med orienteringsskor hade mycket bättre fäste och drog ifrån. Tiden 40.08 får vara okej för tillfället eftersom det var lite moddiga spår och jag inte tränat så mycket tempo.

Idag var det som vanligt på onsdagar kylklampen. Denna gången var det med grova inslag av sprint vilket resulterade i att det gick snabbt. Jag är nöjd med min insatts och slutade tvåa. Det som jag kunde gjort bättre var att springa i ett par dubbade skor för det var svinhalt och jag fegade lite i kurvor och när det var isigt.

Mattila Ski Marathon:

1 min kvar till start, jag står i startledet tillsammans med 600 pers. Jag har ställt mig i start ställning och ska fälla ner solglasögonen då de plötsligt går sönder i fästet. Min första tanke är att skita i dem och lägga dem på backen då den snåla sidan av mig snabbt svarar är du dum i hövet? de kosta 500 spänn! Jag lyckas ändå med lite lätt panik fiffla på dem på huvet. Jag ser inte alls lika frän ut och i all stress lyckas jag också på nått sätt starta intervall pipet på klockan.

Starten går och eftersom jag kör med intervall pipet på så blir jag lite extra taggad, jag får en kanon start och flyger fram genom fältet. 500 m senare har jag uppnått maxpuls, jävlar vad gött nu är jag igång tänker jag och börjar köra som fan i första backen. De första 5 km uppför lyckas jag skrapa ihop till ett dussin irriterande blickar eftersom jag hade intervall pipet på men jag mötte blickarna med ett leende och höjde därmed min respekt i ledet.

Väl uppe på myrarna så stundar den första riktiga utförsbacken, jag går instinktivt ner i fart ställning och glider ikapp en gubbe framför mig. Gubben som var av den sega sorten ställer sig helt plötsligt upp raklång i kurvan i backen, Jag inser snabbt att jag måste byta spår för att inte köra in i hans röv. Eftersom jag stått och gnuggat in glid i skidorna i en veckas tid så uppskattar jag farten i kurvan till ca 120 km/h vilket inte gjorde undanmanövern så enkel. Min otroligt starka stabilitet på skidor räckte tyvärr inte till, vilket resulterade i ett huvud i snödrivan. Efter några fula ord är jag uppe på benen igen och ser att klungan försvinner bakom träna. Jag konstaterar sedan snabbt att jag har fått snö i skägget vilket jag blir väldigt glad över, snö i skägget är = en frän skidåkare. Jag får endast positiva tankar i huvudet och jagar snabbt ikapp en Norman som jag blev kompis med snabbt.

Första varvet går på typ 64 min, gött tänker jag! Nu blir det min favorit/älskling backe igen! Upp i nästan maxpuls igen med en envis norsk i ryggen. Uppe på myren igen börjar jag känna smärta i rygg och armar men rutinerad som jag är släpper jag fram norsken för att dra. Innan sista vätskan märker jag att norsken börjar bli trött så vid sista vätskan kollar jag bak och ser att Mia Gyllenberg (bäst i dam klassen fyra år i rad) närmar sig som en lemur, jag får panik och gör ett super ryck efter sista vätskan, norsken stumnar och jag blir ensam.

Mia ser att jag är framför och fortsätter att köra som en galen lemur. Efter att ha satt staven på skidan och ramlat i slutet på den långa backen ner så är Mia nästan ikapp. BEHOLL lugnet Johan! Upp igen och staka som en genmanipulerad galning. De sista kilometrarna är min enda tanke: inge tjej däng idag, inge tjej däng idag! Sista baken: Yes nu är jag säker tänker jag och tar ut de sista krafterna och spottar lite blod på toppen för att sedan kunna glida i mål ett 10 tal sekunder före Mia!

Tiden blir 02:16:19

Placering 35

Jag är nu även TV kändis också efter att ha varit med i Värmlandsnytt, Jag är med efter 2:35 och har en sliten gammal Ulvsby tröja på mig. Jag pratar med den blåa norsken som ber om min autograf.

http://svtplay.se/v/2318736/varmlandsnytt/6_2_19_55?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2318658/sb,p103388,1,f,-1

over and out

Idag har jag varit och åkt ett seedningslopp till Vasaloppet nämligen Mattila skimaraton. 2 varv på ett 21km slinga där första 5 km är uppför sista 7 nedför och där emellan är det platt.

Uppladdningen inför loppet kunde varit mycket bättre än vad dom har varit för mig. Dels så har jag inte åkt några skidor denna veckan så tekniken var lite ovan. Även om jag kom ihåg vad ledarna på lägret sagt åt mig. En annan ska som störde min uppladdning var att jag i fredas var ute och drack berusningsdrycker och blev väldigt sliten så lördagen tillbringades mest i soffan. Men det som jag tyckte var den största missen i uppladdningen hände på själva tävlingsdagen. Eftersom jag tyckte att det var ett rätt långt lopp så åt jag lite extra till frukost, vilket gjorde att jag mådde illa och ville spy de första 12km. Och eftersom det var kallt i starten hade jag på mig kläder där efter, men jag blev tok varm när jag körde.

Lärdom:

• Vila ut ordentligt innan lopp.

• Ät inte för mycket på morgonen. Ät mer på kvällen

• Ha inte för mycket kläder på dig, det blir varmt.

Så vad blev resultatet då. 2.42h (varv tider 1.20+1.22). Jag tycker att jag borde kunnat åkt på 2.30 om jag hade haft bättre förutsättningar. Men det är ju bara MITT fel att jag inte såg till att ha det.

Sådana här dagar är inte dom roligaste att sticka ut och träna. När det är plusgrader så att snön smälter och vägarna är täckta med ett blixt halt lager av is vilket gör att det är livsfarligt att springa. Och skidspåren känns inte direkt attraktiva då man verkligen inte kan få något som liknar fäste. Nej denna dagen kändes som om man bara ville ta det leva ut dagen lugnt och döda den tidigt.

Men så blev det inte jag kom på att jag har ju en testcykel här hemma som jag inte använt så mycket. Så jag tog min dator slängde på en film och började trampa. Efter 45 minuter så inser jag att detta var fantastiskt tråkigt och inte blir det bättre av att sadeln på cykeln är av modell större vilket ledde till att jag fick ont i min bakdel. Men jag lyckades trots allt trampa igenom hela filmen och jag kan presentera en ny stapel i träningsdagboken på 85minuter.

Kvällens avslappning/stretching utförs till Roger Moores första bondfilm live and let die.