thosetrainingdays

Tidigt på morgonen söndagen den 3 september året är 1967 och Sverige vaknar för första gången upp med högertrafik för bilar. Så här 44 år senare tycker jag det är dax för nästa extremt stora trafikomläggning nämligen att göra om ALLA cykel och gångvägar till högertrafik. För så som det är nu så råder det kaos på cykel/gångbanorna folk går hur dom vill, oftast mitt i vägen, eftersom man inte vet vilken sida man ska gå på. På vissa sträckor har dom satt upp dessa skyltar, det är bra tycker jag, eftersom då är det väldigt tydligt att man ska hålla till höger. Men detta är dock ingen garanti för att folket gör det.

På dom vägarna som det är skyltat höger trafik så brukar jag stenhårt hålla på det, så när jag möter en som då går mot mig på fel sida så blir det ett chickenrace utan dess like. Någon gång har det faktiskt blivit så att man har sprungit in i personen som gått på fel sida. Därför tycker jag att det är högtid att ändra på alla cykel/gångbanor till högertrafik.

 

Efter morgonens morgonjogg, på 55 minuter, då jag satt och åt frukost upptäckte jag att jag var på bild i tidningen alltid kul att synas, dock stod det inte så mycket om mig i artikeln mer än att jag hade blivit två på kylklampen. Men där emot JW som är bredvid mig på bilden höjs till skyarna som den mest lovande och värmlands stora hopp på herrsenior fronten. Men det är långt till säsong och det är då man ska vara bra, vilket jag tror JW kommer vara men jag ska vara bättre :).

Första Yeah till vädret asmycket solsken minusgrader och mycket snö. Det är vitt och gnister överallt när man vrider på huvudet, när det är så här blir det lätt att träna.

 

Andra Yeah, spåren vid tuggelite dom är så sjukt långa, flera mil, då är det lätt att köra långpass utan att man tröttnar. Det blir roligare att åka när man inte måste köra samma slinga hela tiden.

 

Tredje YEAH. Dagens träningspass, 3h skidor mycket åkning med Tobias Öström, även JW hakade på ett tag. Det blir roligt att träna när man inte måste ligga och mata själv.

Veckan har börjat bra och jag har fått några riktigt nyttiga pass i bena. I måndags var det ett återhämtningspass med blogg bekantingen JW. I tisdags så lyckades jag styra så att klubbträningen blev ett favoritpass nämligen testlopp på rudsslingan. En slinga som är ca 9.5km och man ska uppför en lång seg backe två gånger sedan blir det lite nedför och platt ett tag innan spurten som också är en långslutande backe. Det gäller att ligga i hela vägen och känna kroppen så man inte drar på sig för mycket syra i första backen och att man orkar växla steg där det blir platt.

Jag var lite sliten efter helgens skidlopp men kände att jag kom in i en bra tröskel fart så jag la mig i rygg på JW uppför första backen. Men då han är mycket starkare i uppförslöpning än mig så fick han en liten lucka. Luckan krympte dock något då jag satsade rätt rejält i det moddiga föret i utförslöpan, han hade kanske en 10meters ledning. Men när vi kom till backen en andra gång så exploderade han och flög upp, jag vågade inte gå med utan höll mitt tempo. I mitt tempo sprang också brormin och gubben Sixten, så när tröttheten börja sätta sig i kroppen så var det en bra morot att inte vika ner sig, för detta är inga som jag vill ta stryk av. Men sista kilometern var det lite isigare och min bror som sprang med orienteringsskor hade mycket bättre fäste och drog ifrån. Tiden 40.08 får vara okej för tillfället eftersom det var lite moddiga spår och jag inte tränat så mycket tempo.

Idag var det som vanligt på onsdagar kylklampen. Denna gången var det med grova inslag av sprint vilket resulterade i att det gick snabbt. Jag är nöjd med min insatts och slutade tvåa. Det som jag kunde gjort bättre var att springa i ett par dubbade skor för det var svinhalt och jag fegade lite i kurvor och när det var isigt.

Thosetrainingdays första gästbloggare är här, Johan JW Wikström.

Mattila Ski Marathon:

1 min kvar till start, jag står i startledet tillsammans med 600 pers. Jag har ställt mig i start ställning och ska fälla ner solglasögonen då de plötsligt går sönder i fästet. Min första tanke är att skita i dem och lägga dem på backen då den snåla sidan av mig snabbt svarar är du dum i hövet? de kosta 500 spänn! Jag lyckas ändå med lite lätt panik fiffla på dem på huvet. Jag ser inte alls lika frän ut och i all stress lyckas jag också på nått sätt starta intervall pipet på klockan.

Starten går och eftersom jag kör med intervall pipet på så blir jag lite extra taggad, jag får en kanon start och flyger fram genom fältet. 500 m senare har jag uppnått maxpuls, jävlar vad gött nu är jag igång tänker jag och börjar köra som fan i första backen. De första 5 km uppför lyckas jag skrapa ihop till ett dussin irriterande blickar eftersom jag hade intervall pipet på men jag mötte blickarna med ett leende och höjde därmed min respekt i ledet.

Väl uppe på myrarna så stundar den första riktiga utförsbacken, jag går instinktivt ner i fart ställning och glider ikapp en gubbe framför mig. Gubben som var av den sega sorten ställer sig helt plötsligt upp raklång i kurvan i backen, Jag inser snabbt att jag måste byta spår för att inte köra in i hans röv. Eftersom jag stått och gnuggat in glid i skidorna i en veckas tid så uppskattar jag farten i kurvan till ca 120 km/h vilket inte gjorde undanmanövern så enkel. Min otroligt starka stabilitet på skidor räckte tyvärr inte till, vilket resulterade i ett huvud i snödrivan. Efter några fula ord är jag uppe på benen igen och ser att klungan försvinner bakom träna. Jag konstaterar sedan snabbt att jag har fått snö i skägget vilket jag blir väldigt glad över, snö i skägget är = en frän skidåkare. Jag får endast positiva tankar i huvudet och jagar snabbt ikapp en Norman som jag blev kompis med snabbt.

Första varvet går på typ 64 min, gött tänker jag! Nu blir det min favorit/älskling backe igen! Upp i nästan maxpuls igen med en envis norsk i ryggen. Uppe på myren igen börjar jag känna smärta i rygg och armar men rutinerad som jag är släpper jag fram norsken för att dra. Innan sista vätskan märker jag att norsken börjar bli trött så vid sista vätskan kollar jag bak och ser att Mia Gyllenberg (bäst i dam klassen fyra år i rad) närmar sig som en lemur, jag får panik och gör ett super ryck efter sista vätskan, norsken stumnar och jag blir ensam.

Mia ser att jag är framför och fortsätter att köra som en galen lemur. Efter att ha satt staven på skidan och ramlat i slutet på den långa backen ner så är Mia nästan ikapp. BEHOLL lugnet Johan! Upp igen och staka som en genmanipulerad galning. De sista kilometrarna är min enda tanke: inge tjej däng idag, inge tjej däng idag! Sista baken: Yes nu är jag säker tänker jag och tar ut de sista krafterna och spottar lite blod på toppen för att sedan kunna glida i mål ett 10 tal sekunder före Mia!

Tiden blir 02:16:19

Placering 35

Jag är nu även TV kändis också efter att ha varit med i Värmlandsnytt, Jag är med efter 2:35 och har en sliten gammal Ulvsby tröja på mig. Jag pratar med den blåa norsken som ber om min autograf.

http://svtplay.se/v/2318736/varmlandsnytt/6_2_19_55?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2318658/sb,p103388,1,f,-1

over and out

 

 

Idag har jag varit och åkt ett seedningslopp till Vasaloppet nämligen Mattila skimaraton. 2 varv på ett 21km slinga där första 5 km är uppför sista 7 nedför och där emellan är det platt.

 

Uppladdningen inför loppet kunde varit mycket bättre än vad dom har varit för mig. Dels så har jag inte åkt några skidor denna veckan så tekniken var lite ovan. Även om jag kom ihåg vad ledarna på lägret sagt åt mig. En annan ska som störde min uppladdning var att jag i fredas var ute och drack berusningsdrycker och blev väldigt sliten så lördagen tillbringades mest i soffan. Men det som jag tyckte var den största missen i uppladdningen hände på själva tävlingsdagen. Eftersom jag tyckte att det var ett rätt långt lopp så åt jag lite extra till frukost, vilket gjorde att jag mådde illa och ville spy de första 12km. Och eftersom det var kallt i starten hade jag på mig kläder där efter, men jag blev tok varm när jag körde.

 

Lärdom:

• Vila ut ordentligt innan lopp.

• Ät inte för mycket på morgonen. Ät mer på kvällen

• Ha inte för mycket kläder på dig, det blir varmt.

 

Så vad blev resultatet då. 2.42h (varv tider 1.20+1.22). Jag tycker att jag borde kunnat åkt på 2.30 om jag hade haft bättre förutsättningar. Men det är ju bara MITT fel att jag inte såg till att ha det.

Sådana här dagar är inte dom roligaste att sticka ut och träna. När det är plusgrader så att snön smälter och vägarna är täckta med ett blixt halt lager av is vilket gör att det är livsfarligt att springa. Och skidspåren känns inte direkt attraktiva då man verkligen inte kan få något som liknar fäste. Nej denna dagen kändes som om man bara ville ta det leva ut dagen lugnt och döda den tidigt.

Men så blev det inte jag kom på att jag har ju en testcykel här hemma som jag inte använt så mycket. Så jag tog min dator slängde på en film och började trampa. Efter 45 minuter så inser jag att detta var fantastiskt tråkigt och inte blir det bättre av att sadeln på cykeln är av modell större vilket ledde till att jag fick ont i min bakdel. Men jag lyckades trots allt trampa igenom hela filmen och jag kan presentera en ny stapel i träningsdagboken på 85minuter.

 

Kvällens avslappning/stretching utförs till Roger Moores första bondfilm live and let die.

I början av månaden hade jag en fantasi ett galen dröm, jag fick för mig att jag kunde åka mer mil skidor än Olov Öström nu så här i slutet av månaden är det dags att summera.

 

Efter en liten trevande inledning av mig med inte så många mil i bena, medan Olov var och dunka på uppe i Trysil, så han lyckades koppla redan från början ett rätt bra grepp om tävlingen. Men någon vecka in i månaden fick jag ett infall och fick en riktig bra vecka och tog in, och jag vet från några källor att Olov blev lite nervös att jag skulle gå om. Men efter en den bra veckan blev jag sjuk och kunde inte träna på 9 dagar. Under denna tiden var Olov iväg på skidläger och saken var i stort sett redan avgjord, det fanns ingen chans att jag skulle kunna hämta in det avståndet han skaffat sig. Det som skulle kunnat jämna ut siffrorna var det skidlägret jag var på nu i helgen, men jag kände mig lite seg i kroppen och eftersom lägret var fokus teknik så blev det inget mil jagande. Men jag var inte den enda som var på läger i helgen självklar var Olov också iväg på ett skidläger och dundrade till med 180km tisdag till söndag. Jag är mycket imponerad, jag erkänner mig besegrad och lyfter av hatten.

 

Sammanställning:

 

Johannes: 271km

Olov: 717km

 

Den faktiska mängden är lite missvisande då jag tagit rent av funbeat, där jag tex inte har redovisat distansen när jag hade teknikträning då jag inte hade med mig min gps klocka. Men det spelar ingen roll Olov utklassade mig.

Nu ser jag tekniken nu kan jag det, jag kan åka skidor, i alla fall om sade ledarna på skidlägret jag har varit på att jag har en fin teknik. Känns skoj :) Helgen har tillbringats på Långberget där det var ett så kallat vasaloppsläger. Fokusen under hela helgen har varit skidåkning och skidteknik. Jag har ju tyckt att jag inte har åkt så himla bra skidor så för mig var detta guld värt, att få komma och under några intensiva dagar nöta olika teknikövningar. Nu börjar det svåra för att få ut så mycket av lägret som möjligt nämligen att ta vara på alla tips man har fått.

 

På lägret fans det möjlighet att göra ett konditionstest där man åkte lugnt 3minuter tävlingsfart 3 min och maxa i 3minuter. Med hjälp av en special pulsband så fick man fram lite olika värden, jag väntar på att få filen skickad till mig, men när christer skoog gick igenom mina testvärden så tyckte han att det såg mycket bra ut och att jag förmodligen skulle få ännu bättre värden om det var löpning man hade utfört testet med. Det var skoj att höra tyckte jag. Något som inte var lika skoj vara att han sa att jag skulle träna mer >2h pass, vem har tid med det? Jag har ju knappt tid att skriva här, Men ska man bli bra så får man prioritera och nu ligger prion på att vila.

Med små små  steg, nästan trippandes, utfördes dagens träning i ett Karlstad vars gator är hala, mycket hala. Dagens pass var Stads-OL intervaller men då jag hade glömt en liten lampa så jag kunde se kartan blev det mer kartminne och följa ryggar, vilket är okej när det är träning:).

 

Detta var mitt första riktiga löp pass på över tre veckor och med tanke på min förkylning förra vecka tyckte jag jag höll ihop det okej. MEN egentligen var det ett rent katastrof pass då jag låg på mycket högre puls än vad jag fick ut i löpningen, men det kommer. Planen ser ut som så att februari kommer jag fortsätta att köra en hel del skidor med inriktning mot teknik, som jag förhoppningsvis lär mig i helgen, men jag hade även tänkt att börja trappa upp löpningen så att det blir minst två bra löp pass per vecka. I mars efter vasan så tänkte jag köra mycket löpning och lite skidor.

 

I morgon är det kylklampen jag ska försöka att ta ett efterlängtad första plats efter tre stycken andraplatser på tre försök.

I Stockholm, Länna utanför Huddinge avverkade jag mitt första pass på över en vecka. Eftersom jag varit förkyld hela veckan, och fortfarande inte är helt 100%ig så tog jag det lite ganska lugnt. Det var helt okej spår som gick kors och tvärs över, man fick verkligen hålla koll så man inte krocka med någon. Tekniken som jag tyckte börja komma innan jag blev sjuk var helt som bortblåst, det kändes verkligen som om det var mina första kilometrar för året, detta var självklart rätt knäckande att känna eftersom det inte är så långt kvar till vasaloppet.

 

Filmen visar när jag stakar, kan väl säga att jag inte tycker det ser alltför bra ut men bättre ska det bli.

 

Den här förkylningen jag har, ja ni ska bara veta, inte kul alls och så typiskt att när man har kommit igång bra med träningen så åker man på en veckas sjukdom.

 

Så vad gör man om man inte kan träna men vill så gärna göra det, jo man kolla på filmer om folk som tränar. Denna veckan har jag sett på två spännande dokumentärer om ultarlöpare. Den en handla om tre snubbar som sprang igenom HELA Sahara öknen på typ 111dagar. Den andra handlade om en kille som åkte runt i USA och sprang ett marathon i varje delstat under 50 dagar, ett marathon per dag alltså. Det imponerar på mig oerhört vad dom gör med sina kroppar, springa så långt även om dom inte springer så snabbt sliter nog en hel del. Och självklart sätter det myror i huvudet på en tänk om jag skulle göra något liknande, typ springa igenom Sverige. Men jag tar och suger på den karamellen ett tag och låter det bara vara en tanke, mitt år är tillräckligt schema lagt med aktiviteter.

 

Jag lämnar er med en liten teaser inför ett kommande inlägg, jag har förhandlat med hjärnan bakom http://lidkopinallover.blogg.se och han har lovat att skriva ett gäst in lägg om en lite speciell träning vi gjorde förra året. Håll till godo

Redan på morgonen innan jag ens hunnit att öppna ögonen och vaknat så känner jag hur problemen börjar hopa sig. Det första problemet hör jag med hjälp av minna öron, smattret mot rutan tyder på att det regnar vilket innebär töväder, det var dagens första tanke. Något annat som jag märker av utan att behöva öppna ögonen är att min hals är sämre än vad den var då jag la mig, vilket betyder ingen träning i dag heller så Olov kan dra ifrån rejält i vår ”mest mil i Januari” tävling. Har inte riktigt koll på hur det står i tävlingen, men jag vet att jag tog in en del denna veckan fram till helgen, så det känns segt att tappa två dagar med träning.

Nu blir prio ett att försöka att bli frisk sedan så får mil tävlingen bli som den blir, det är ju skidläger torsdag till söndag i Mattila nästa vecka så jag vill vara frisk tills dess.

Nytt år och en ny års plan måste planeras. Som jag har nämnt tidigare här på bloggen så är mina mål under nästa år är att göra en svenskklassiker och köra Kalmar ironman. Det som är bra med att köra en svenskklassiker är, tycker jag, att tävlingarna ligger rätt bra utsprida på året så man har tid på sig att ställa in sig på den nya grenen. Men det är klart att jag satsar olika hårt på dom olika disciplinerna. Vasaloppet och Lidingöloppet tror jag att jag kan göra bra tider på så mot dom försöker jag spetsa formen så jag kan prestera på topp. Vätternrundan och vansbrosimningen är mer att ta sig igenom och se det som ett bra träningspass. Det största målet då jag vill prestera som allra bäst är Kalmar Ironman den 7 augusti. Jag har även tänkt att springa Göteborgsvarvet och försöka att få en hyfsad bra tid där.

Så här ser min preliminära årsplan ut

 

Som det ser ut nu så är det stora luckor då man kan träna på mycket, men jag vet att det är lite mindre orienteringstävlingar under året som jag kommer att springa, men det är inget jag försöker vara iform till, utan formen får vara som den är, det är träningen som är viktigast i det skedet av året.

 

Jag lämnar er med en liten lista över rekord som jag vill ha, jag tror inte jag kommer att ta alla i år men några hoppas jag på.

 

21km löpning sub 1.20h

 

42km löpning sub 3h

 

Vätternrundan sub 10h

 

Vasaloppet sub 6h

 

Vansborsimmet ?

 

Lidingöloppet sub 2h

 

Kalmar ironman sub 11h

 

6h-lopp över 70km

 

btw idag var jag lite förkyld när jag vakna så jag ställde in dagens träning och tar en vilodag. Bättre en vilodag än tre sjukdar.

Redan andra helgen på det nya året kom första träningslägret. Denna gången skidläger i Tandådalen, och äntligen börjar det lossna lite i skidåkningen för mig. Det är nog så att det krävs några mil i kroppen innan skidtekniken börja sitta. Under lägret som sträckte sig från onsdag till söndag, även om vi inte åkte något på söndagen, skrapade jag ihop 11 mil skidor. Det kunde blivit mycket mer men då snön öste ned vid några av passen så orkade jag inte köra überpass.

Dom som jag var på läger med är duktiga skidåkare som redan har jagat måååååånga mil denna säsong, så enda gången jag såg deras ryggar var när vi just stuckit ut eller då jag kom ikapp när de stannat för att dricka lite.

1: JW under 5.30 på Vasaloppet 2: JL ca 5.30 på Vasaloppet 3: Jonas Leandersson flera JVM/JSM medaljer i orientering, med i talanglandslaget 4: Råberg JSM silver i nattorientering för några årsedan. Killen med ryggen mot kameran: Karl Levin bland annat stafett DM-guld i skidor

 

En annan grej som jag har gett mig in på är att jag har utmanat en ”gubbe” i att samla skidmil under Januari månad. Denna gubben är inte vem som helst utan Olov Öström skidälskare och en seg jävel. Han lägger lätt 4mil bakom sig per pass, och nog fick jag mig en chock när jag kollade hur mycket skidor han redan åkt under Januari. Han har 26mil, registrerat på funbeat i skrivandet stund, vilket som kan jämföras med mina 15,5mil så han har redan kopplat ett rejält grepp, Så januari blir en riktig skid mängd månad om jag ska ha någon chans att slå honom.

 

När vi åkte hem ifrån lägret så passerade vi starten på Vasaloppet. Det är bara 54 dagar kvar nu.